Förlossningsberättelse
Förlossningsberättelse
Det började den 5/6 med lite småvärkar på kvällen men ingenting extremt så jag somnade. Vid 04.00 den 6/6 vaknade jag och av värkarna som gjorde väldigt ont. Jag tog två alvedon och en dusch för det säger de ju iallafall att man ska göra om man ringer till förlossningen. Det verkade inte hjälpa så vid 08.00 ringde jag till förlossningen och pratade med dem. Värkarna var fortfarande väldigt oregelbundna men jag ville ändå ringa och höra med dem. Hon sa att jag fick komma in om jag ville men jag tyckte det kändes onödigt så vi bestämde att jag skulle vänta en timma och ringa tillbaka då.
Vid 09.00 ringde jag igen men jag ville fortfarande inte åka in. Jag trampade runt hemma och hade ont och slemproppen lossnade sakta med säkert så vid 15.00 åkte vi tillslut in, mest för att kolla om det hände något och det gjorde det. Var öppen två cm så det var skönt att veta att värkarna hade någon effekt iallafall.
Vi åkte hem igen och värkarna fortsatte göra ont. Jag sov illa på natten och på förmiddagen den 7/7 åkte vi in till förlossningen igen. Då var jag öppen fyra cm och jag fick två citodon och så fick jag välja själv om jag ville stanna kvar eller åka hem igen så vi bestämde oss för att åka hem eftersom det kunde bli en lång väntan på sjukhuset.
På kvällen åkte vi in en tredje gång och då blev vi tillslut inskrivna. Jag var fortfarande bara öppen fyra cm men eftersom jag sov så dåligt hemma så gav de mig bricanyl för att avstanna värkarna och så fick jag citodon och en sömntablett. Jag somnade gott men vaknade nästan hela tiden så det blev inte mycket sömn då heller.
8/6 satte de värkstimulerande dropp för att värkarna skulle bli starkare så jag skulle öppna mig mer. Gick runt med droppet ett bra tag men det gjorde bara att värkarna kom alldeles för ofta och jag fick ingen paus emellan. När de hade tagit bort droppet undersökte de mig igen och jag var fortfarande bara öppen fyra cm. Det var inte roligt att höra för med de värkarna trodde jag att det skulle ha hänt något iallafall men icke! Jag fick samma ”sömndos” som natten innan så att jag skulle få vila ut ordentligt. Det gick väl sådär..
9/6 Undersökte de mig för att se om det hade hänt något under natten. Eftersom Gina låg för högt upp i bäckenet sa de åt mig att gå så mycket jag orkade. Jag gick och gick och gick flera varv inne på förlossningen under morgonen. På förmiddagen bestämde de sig för att ta hål på fosterhinnorna för att få vattnet att gå och efter det skulle jag få en epidural. Kristian och barnmorskorna fick hålla i mig så att jag låg böjd i sängen. Det är inte det lättaste med stor mage och värkar men det gick. Första gången satte läkaren fel så han fick sätta en ny. Märkte inte av det speciellt mycket eftersom jag koncentrerade mig mer på att ligga still under värkarna.
Jag försökte gå så mycket som möjligt men det gjorde gräsligt ont och vid lunch undersökte de mig igen, då var jag plötsligt öppen 9 cm och de sa åt mig att flytta mig till förlossningssängen som stod brevid. Jag började med att stå på knä för att få bebisen längre ner i bäckenet. Jag fick också testa att sitta på en pilatesboll men det gjorde alldeles för ont.
Krystvärkarna började komma runt 13.00 men barnmorskorna sa åt mig att inte krysta om det gick för det skulle ändå inte komma någon bebis förrän den hade sjunkit ner och jag skulle bara trötta ut mig. Men jag krystade ändå, svårt att låta bli! Vi höll på så ett bra tag och krystvärkarna var inte tillräckligt långa så jag fick värkstimulerande dropp igen. Återigen gjorde droppet att jag inte fick någon paus och det hela blev en låååång värk istället. Jag fick ha dragkamp med en barnmorskestuderande så att jag skulle ta i ordentligt och en annan barnmorska hängde på min mage för att trycka ner bebisen. Runt 14.40 var jag så slut att jag inte ville vara med längre. Bebisens hjärtljud började också sjunka så de kallade på en läkare och tillslut var det säkert tio personer i rummet. De gav mig ett försök till att få ut bebisen annars var hon tvungen att använda sugklocka. Jag tog i av kung och fosterland och 14.51 föddes vår lilla Gina. Hon var helt slut och hade bajsat på vägen ut. Eftersom hon inte skrek sprang de iväg med henne och jag förstod ingenting men efter en stund kom de tillbaka och meddelade att det var en flicka och att hon mådde bra.
